saraighana

Helgens tripp till Wli falls blev lyckad. Det tog ca 4 timmar med trotro genom gröna kullar och över Volta River, - det var riktigt mysigt att bara sitta där på de skumpiga vägarna med öppna fönster och lyssna på musik. På lördagen gick vi upp jättetidigt (det är otroligt vilken morgonmänniska jag har blivit här) och åkte till Wli, en by, där vi åt frukost med utsikt över bergen. Sen gick vi med guide genom skog och över vattendrag i nästan en timme tills vi kom till vattenfallet. Det var väldigt fint, men jag tyckte nästan det var lika roligt med alla färggranna stora fjärilar i skogen.  Tyvärr svåra att fota  :/

I söndags åkte vi hem och på väg in i Accra så hoppade vi av vid Accra Mall för att vara lite lyxiga. Vi hade snålat in på frukosten med bara sweet bread, så vi tog oss till den bratigaste restaurangen vi kunde hitta. Vi satt utanför eftersom vi kände oss lite mobbade, vi var de enda som såg ut som tattiga backpackers, men det var värt det, för maten var underbar och kostade under 100 kronor. Allting är så mycket billigare här, Ruth vart helt chockad när hon hörde om priserna för allt i Sverige.

Igår så hade vi vår första lektion med form 1, (de äldsta). Vi lät de skriva en text om sig själva och vad de vill göra på våra lektioner, och sen måla lite med tuschpennor. Vi visade dem ett par alla hjärtans dagkort som jag och Challe hade gjort till varandra, som exempel på vad vi kan göra, och alla blev jätteentusiastiska och ville göra kort på en gång, trots att alla hjärtans dag var igår. Jag tror att det kommer bli kul med egna lektioner, jag är inte särskilt bra på att måla osv, men här är alla nybörjare så det gör inget.  Om ni har några idéer på vad vi kan göra som inte kräver så mycket material/ är billigt så skriv gärna! Idag gjorde vi smycken med class 3 och de var så glada att vi knappt kunde få dem att sitta still ibörjan. :)

Det var ett tag sen nu, och mycket har hänt men jag har inte orkat skriva nånting. Sen skolan började så har vi jobbat i nursery på förmiddagarna, vilket kan vara lite…smått hopplöst ibland. Vi försökte få dem att förstå leken fruktsallad, men det är alltid några som inte hänger med. Så är det med det mesta vi gör, men samtidigt är det ganska roligt ibland. Jag höll upp bilder på grisar och frågade Vad är det här? En skriker ”monkeys!” och en annan ”tigers!”..  Deras engelska är inte alltid så bra, de nya kan oftast ingenting när de kommer hit, så de första dagarna är de helt tysta och ser mest rädda ut. Man blir chockad över hur snabbt de sen börjar förstå och tycka att det är kul! Vi har bland annat gjort smycken och målat med dem. Man har nästan glömt bort hur svårt det var att göra saker när man var liten, en del kan knappt lyckas få en pärla på tråden utan hjälp. Eller att det kan vara så svårt att sätta fast en pusselbit rätt, eller fylla i en linje. Men de är verkligen jättesöta, nu börjar man lära känna alla också.

Efter lunchen så finns det inte så mycket för oss att göra. Nursery sover på eftermiddagarna och i KG är det redan 2 lärare på mindre än 10 elever, så vi känner oss rätt överflödiga..  Vi brukar oftast göra disken för hela skolan i brist på annat. Vi har funderat på att byta projekt, för vi känner att det inte finns så mycket vi kan göra här. Vi skulle vilja göra kreativa saker med de äldre också, och vi kommer antagligen få börja göra det nu, men när man ser hur många av Ashleys lektioner som blir inställda så undrar man hur många vi kommer få ha. Skolan är inte så organiserad, ingen verkar ha någon riktig koll på tiderna till nånting alls. Vi har i alla fall pratat med Madame om allt det här, att vi har funderat på att byta också, men nu har vi bestämt oss för att stanna här och försöka göra det bästa av allting. Så hoppas allt löser sig bra!

Förra helgen så åkte vi till stranden och tog det lugnt och brände oss för första gången. Nästa helg ska vi åka till ett vattenfall några timmar bort, så det ska bli kul! :)

I tisdags startade skolan igen efter lovet. Inte ens en tredjedel av eleverna kom, och bara 4 av 10 lärare. Det brukar tydligen vara så den första veckan (fråga mig inte varför), så första dagen städade vi bara i nursery/KG-klassrummet. Vi rensade i skåpet med material. Deras böcker ser ut som att de har legat där i 20 år. De är gula, smutsiga och trasiga, och de flesta leksakerna ser likadana ut. I onsdags började lektionerna på riktigt, även om många lärare och elever fortfarande inte var där. Läraren till KG som lät barnen straffa varandra kommer inte komma tillbaka (ganska glad för!), så nu är det bara jag, Challe och Ruth i nursery/KG.

När Ashley kom tillbaka från Kanada så tog hon med sig massa leksaker som barnen blev helt galna över. De vet inte riktigt hur man leker med leksaker, de mest sliter och drar i sakerna. När det är ”lekstund” så ger lärarna alla en leksak var, och sen ska de sitta på sina platser och leka med dem, vilket kanske inte är så stimulerande. Ungefär likadant är det när de ger dem böcker. Ingen av dem kan läsa så de sitter bara och bläddrar i dem och kollar knappt på bilderna.

Ashley tog med sig plastskålar för lunchen till de små också, för de som de har nu håller på att braka samman totalt. De får inte mycket mat till lunch på dagen här.  De minsta får en sojaböna och en sked sås till sitt ris, och de äldsta får 4 sojabönor och två skedar sås. I botten av riskastrullen blir det alltid ett lager av bränt ris som man kan dra loss i klumpar. Kanske inte låter så gott, men många av barnen kommer in i köket och ber att få riva av en bit. Tänk om det skulle serveras som skolmat hemma!

Vi blir äckligare för var dag som går här. Våra vita kläder är nu ljusbruna även när vi hänger upp dem på tvättlinan. I skolan vill Madame att vi ska ha saker som täcker knäna, så vi har bara några plagg att välja mellan.  Jag har redan lyckats ha sönder två flipflops, och mina ballerina tog ordentligt med stryk efter att riskastrullen sotade av sig på dem. (Vi hatar ris mer och mer för var dag som går).

Igår åkte vi till Accra Mall, och kände oss nästan som hemma! Det är ett litet köpcentrum där de har aircondition och riktiga affärer. Vi köpte choklad och kakor som tyvärr redan är slut. När vi skulle åka tillbaka till Tema station så råkade vi dock göra ett litet misstag och åka till Tema utanför Accra istället, men det insåg vi inte förrän vi stod där och frågade efter vägen till Arts Centre och de kollar konstigt på oss och säger att det ligger ju i Accra…? När vi sen skulle ta oss hem från Accra så lyckades vi självklart missa Kalabule (där vi bor) så vi fick gå en bit från stationen efter. För att göra turen ännu lite större så hade Madame lagat ris till oss när vi kom hem, (vi hade precis pratat om hur lyckliga vi var som slapp ris idag).. Så det var bara att tacka och ta emot.

Kakum national park


Canopy walk

Manliga slavhålorna..

Vy från Cape Coast :)

Idag fyller Challe 20 år, GRATTIS!! Tyvärr så är vi båda sjuka så vet inte riktigt vad som händer idag.
Igår så kom vi hem från Cape Coast. Vi tog en trotro dit i måndags, och äntligen fick vi se lite obebyggd ödemark! Det var jättevackert och grönt. Stora slätter fulla av palmer och ”lejonkungenträd”. Väl där så tog vi oss till Oasis beach resort som hade perfekt läge precis vid stranden och några minuter från Cape coast castle. För första gången sen vi kom hit så har vi nu tvättat händerna i ett riktigt handfat med rinnande vatten (som vi hade på vårat rum), det kändes väldigt lyxigt!

I tisdags gick vi till fortet på en guidad tur. Förr i tiden så har det främst har det varit en plats för slavhandel. I allt från dagar till månader hölls slavar fångna i hålorna under fortet innan de (som överlevde) fraktades till andra delar av världen genom ”gate of no return”, som det kallades. Det är ganska svårt att föreställa sig att allt som guiden berättade om har hänt där. Väldigt intressant var det iallfall, vi försökte ta bilder på slavhålorna men det var svårt eftersom det var så mörkt, trots att de i efterhand hade hängt några glödlampor i taket.

Dagen efter tog vi oss till Kakum national park, också det med trotro, vilket gick jättebra trots vad alla taxichaufförer och hotellvärdar sa. (Även om vårat säte satt löst och bakluckan hölls fast med ett rep). Kakum är ett regnskogsreservat som är ganska stort, så vi gick bara genom en del. De har hängt upp smala broar 40 m ovanför marken som sitter fast mellan träden. Man fick verkligen se allt det gröna och alla höga träd som är så svåra att se från marken under alla växter. Jag ville inte att det skulle ta slut, det var jättefint.

Annars har vi bara slappat på vårat rum och stranden. Onsdag kväll kände vi att vi började bli sjuka. Dum som jag var så hade jag bara tagit med mig en ipren, så jag låg febrig hela natten eftersom jag ville spara den till resan hem. Mage, huvud, hals, och näsa känner sig inte så bra just nu, men hoppas det blir bättre innan skolan börjar.

Bilder kommer senare!

På nyår åkte vi till Big Millys igen, och träffade den här gången några andra volontärer, så det var kul! Det var ganska fullt av rastafaris också. Jag började få en lång utläggning av deras tro där ett tag, men han var lite borta så jag fattade inte ens hälften av vad han sa. Fyrverkerier fick vi i alla fall se, även fast de sköt dem överallt utom rakt upp i luften.

Nu känner vi att vi vågar ta oss runt lite, jag börjar trivas riktigt bra i tro-tros. Imorgon ska vi åka till Cape Coast, ungefär två timmar härifrån, men det blir nog minst tre för oss. Där tänkte vi kolla in fortet vid kusten och sen åka till Kakuum national park, där man kan gå på hängbroar genom regnskogen.

Det är lite svårt att lära känna lokalbefolkningen här. De flesta är väldigt snälla och hjälpsamma, men man får inte göra något själv. Madame som vi bor hos verkar tro att vi inte kan diska eller laga mat alls, hon har aldrig bett om hjälp med något eller berättat hur de gör, så vi måste hela tiden fråga. Hon lämnar oss väldigt mycket ifred, hon äter tex aldrig med volontärerna. Jag tyckte det var väldigt konstigt först, men Ashley säger att det alltid har varit så, så vi har inte frågat varför..



Challe diskar i mörkret med den trogna pannlampan.

Ruth hjälper till i köket :)

Klassrummen

Jag och lite barn utanför vår dörr :)

Ahsley i vårat något överbelamrade rum.

Jag får en trumlektion :)

Vi fetchar vatten från brunnen, snart har vi armmuskler!



Jag läser under cashewnötträdet :)

Här skulle det ha varit en bild på en skräckslagen Challe uppflugen på sängkarmen när jag hittade en fet kackerlacka i vårat rum, men datan säger NEJ så det blir inte fler bilder nu..

Jag tänkte försöka berätta lite mer allmänt om allting här och vardagen. Området som vi bor i är ganska litet, men ändå inte. Det är svårt att säga var gränserna går för det är bebyggelse överallt . Vi går inte runt så mycket i området eftersom vägarna är helt kringelikrok, - vi tappar bort oss efter två sekunder. Husen är antingen stora stenhus utan tak eller skjulliknande små byggnader. Ibland bor en hel familj i ett litet skjul som också är deras affär. Dom säljer oftast typ tvål och snacks, det är väldigt små affärer. Vi vill inte gå runt och ta massa bilder för det känns lite dumt att fota folks hus..

En vanlig dag (skoldag) går vi upp runt halv 7, men vi går upp ganska tidigt nu på lovet också, för tuppen börjar låta kl 3 och den låter inte lite. Inatt spelade kyrkan musik hela natten också så det var ju kul! Vi går och lägger oss ganska tidigt om kvällarna för det finns ändå inte så mycket att göra, och det blir mörkt vid halv 7 så man känner sig rätt trött efter ett tag. Det är jätteskönt att det är mörkt hela natten och sen ljust hela dagen.

Elen går ut lite hipp som happ hela tiden, så jag och Challe försöker ha pannlamporna beredda när vi lagar mat och är i badrummet. Igår var vi dock båda två klantiga så vi fick gå på toa i mörkret, och jag började duscha med bara ett litet stearinljus bredvid mig. Vattenkranen har inte heller fungerat på över en vecka så vi fetchar vatten från brunnen lite då och då.

Madame som vi bor hos är snäll, även om hon är lite tyst. Hon har inte pratat nånting med oss om vad hon förväntar sig av oss, eller hur vi kan hjälpa till på skolan. Ashley säger att hon var så med henne också, och att det tar tid innan hon börjar vara lite mera öppen.

På morgonen äter vi bröd som jag brer på nån pepparblandning (jag trodde först att det var ghanesisk honung, Ashley trodde det var sylt, men vi hade lite fel..) Vi får bananer, jordnötter och juice också om vi vill. Vi har inte ätit så många ghanesiska rätter än, men igår åt vi redred, en bönstuvning som man blandar med cassawapulver och friterade plantains (hur det nu stavas). Gott! Dom gör allt möjligt av plantains (en bananliknande frukt), bl a  steker och friterar den på olika sätt. Jag och Challe har börjat laga lite mat själva, det går ganska bra otroligt nog! Vårt största problem är gasspisen.. Igår tror jag vi misslyckades 7 ggr innan vi till sist fick be om hjälp, hehe.

Men nu dör datan snart, see you!

Hoppas att ni där hemma har haft en mysig jul med mycket snö. :) Jag och Challe drog oss undan till en resort på Kokrobite beach, där vi bara har hängt på stranden och badat i vågorna. Det är väldigt varmt just nu så vi försöker dricka mängder med vatten. Vi får det i watersachets, plastpåsar som man helt enkelt biter ett hål i o sen dricker ur. På julafton satt vi under palmerna på Big Millys och åt buffé. Challe försöker fortfarande vara lite försiktig med vad hon äter, men jag orkar inte bry mig längre; nu har jag överlevt sallad, kyckling, yougurt och glass så jag borde vara härdad! Vi har haft en väldigt skön jul, men vi kunde inte låta bli att sakna kalle anka och julgranar. Nästa jul ska vi ta igen allt dubbelt upp! Vi har redan börjat prata om alla saker vi längtar efter. Kolla på film, god mat, att inte ständigt bada i svett, tuppfria nätter, att bli förstådd/förstå deras engelska och att kunna gå ut på gatan utan att känna sig totalt utstirrad ligger högt upp på listan. På Big Millys kunde vi iallafall smälta in lite, för det är något av ett turistställe. Vi träffade tom våra första svenskar!

God Jul och Gott nytt år till er alla! <3

Vi försökte hitta julkänslan på stranden men det kändes lite udda.

Vår hut!

Årets enda julklapp :) God var den!
 
Kokrobite :)

Lite bilder!

Några av barnen. (Tog typ 5 år att få alla att ställa sig mer än en meter från kameran)


Skolan!

Våran oh så underbara dusch, toan ser typ likadan ut (fast med en toa dårå..)



Nursery/kindergarden klassrum :)

Jag vet inte hur jag ska kunna sammanfatta allting fran dom har senaste dagarna! Dom forsta tva dygnen kunde nog varken jag eller challe tanka pa att vi skulle stanna har i ett halvar, da skulle vi ha brytit ihop, men nu kanns det battre och battre. Det forsta vi larde oss om Ghana ar att trafiken ar helt GALEN, och jag menar det verkligen. Filer har nog ingen hort talas om och inte sakerhetsbalten heller. Igar nar vi tog en tro-tro (typ minivan - billig taxi) sa forsokte jag rakna hur manga som satt intryckta i den, tror jag fick det till 31.. svettigt blir det!
Nar vi kom till skolan sa sag den forst jattefin ut pa utsidan, men nar man kommer in sa marker man genast hur enkelt allting ar. Det finns tva klassrum, ett badrum, ett kok, varat rum och Jayaliilas rum i byggnaden. I badrummet finns en kran med rinnande vatten (fast den funkar bara ibland) men det ar det enda. Annars fyller vi upp hinkar och stora tunnor med vatten. Toan ar ett porslinshal och "duschen" ar bucketbaths i ett litet bas, allting ar valdigt enkelt men jag har inga problem med det, det ar ganska skont! Jag ska forsoka ladda upp bilder sen pa skolan och rummen.

Barnen ar varldens sotaste ungar! Ol, du skulle trilla av pinnen direkt. Nar vi forsta dagen satte foten utanfor var dorr sa sprang det direkt fram tva och gav oss en stor kram! Dom ar verkligen energiska och man blir ganska trott snabbt, speciellt om man borjar lyfta upp nan av dom, da har man snart en hel hog med ungar runt sig som stracker upp armarna och sager "take me". Nat som dom heller aldrig trottnar pa ar deras ramsor (sana man alltid gjorde nar man var liten - klappa hander o sjunga) JAG ar iaf redan sjukt trott pa dom xD
Lektionerna ar inte nagot att hanga i julgranen direkt, aven om dom vi ar hos nu bara ar mellan 2-7 ar. Det ar egentligen tva klasser men dom ar i samma klassrum. I mandags sa sov lararen pa lektionen, och idag, nar dom aldre skulle lara sig siffror, sa skrev lararen helt enkelt upp 1,2..70 pa tavlan och sen satt eleverna och rabblade det i 45 minuter. Det varsta var nar nagon sa fel, da bestraffade elevrna varandra med en trapinne, det var rikigt jobbigt. Vi visste inte vad vi skulle gora, men vi tror vi ska prata med lararen eller Madame (Jayaliila- alla kallar henne madame). Hon tillater inte att lararna slar eleverna (vilket annars ar valdigt vanligt har - foraldrarna gor det ocksa), men det borde ju inte vara nagon skillnad mellan eleverna!!

Det ar riktigt varmt, men inte outhardigt. I varat rum har vi en flakt tack gode gud, sa vi kan sova. Myggnatet gor det ganska varmt ocksa, men aven om det nastan inte ar nagra myggor sa vill jag inte ta av det for vi har stoooora spindlar i vart rum, jag har hittills tagit dod pa tva av dom. Odlor finns det ocksa lite overallt, men dom ar ganska sota.

Jag forsoker lara mig lite Twi (det vanligaste modersmalet har) av barnen och Ashley, far se hur det gar!
Vi var pa art centre i Accra igar, dom har hur fina saker som helst!
Men nu blir jag radd att elen ska ga eller nat for det gor den ratt ofta :S Jag saknar alla dar hemma och onskar jag kunde vara hos er i jul!

Nu är det bara dagar kvar och jag känner mig inte alls förberedd :S Samtidigt vill jag bara komma iväg nu, ser fram emot det mer och mer för varje minut! Jag försöker att inte tänka alltför mycket på hur det kommer bli, det kommer bli en kulturchock hur som helst. Det känns lite jobbigt att det snart är jul här hemma. Tända ljus i mörkret, vakna av att det är alldeles vitt ute, glögg och pepparkakor, det kommer vi inte få se mycket av! Jag försöker att inte få någon julkänsla alls, men det är lite svårt nu när det är så frostigt ute och julglitter överallt.

Packa, vara allmänt nervig och säga hejdå till familj och vänner är det som gäller de här sista dagarna iallafall. Till Anna i Uppsala idag, och sen alla kompisar i helgen. Jag kommer sakna er så mycket att jag inte vet var jag ska ta vägen, tur att jag har nwfreaket med mig ;)